Det går bra nu!

Imorse när jag gick upp hade jag en sån där Gargamel-fejja. Finnar överallt, trötta ögon, oplockade bryn, kände mig degig och tjock. Men det var bara att dra på sig sminket, kläderna och sticka. In till stan på läkarundersökning.

Jag är inte stressad, men biljettautomaten vid infartsparkeringen strulade, det var fasligt varmt (hade svarta jeans= fail) och jag började få lite bråttom.
Väl vid spärren räcker jag fram min remsa till mannen för stämpling. Då säger han:
” Du vet att det blir mycket billigare om du köper en sån här remsa för er under 20?”
Jag blev helt tyst, undrade liksom vem han pratade med, stod det någon bredvid mig? Nä, han trodde helt klart att jag var under 20. Alltså TONÅRING!

Åh, fina spärrvaktsman! Kan man skicka en dagens ros någonstans?

Senare fick jag även visa leg på Systembolaget. Måste sett väldigt ung ut idag.

Bra dag med andra ord!

Ps. Förresten, när jag åkte tillbaka hade mannen i spärren glasögon på sig, kan det ha gjort någon skillnad?

Bildfrossa

Det ofattbara

Jag har många titlar, men den som är viktigast för mig är titeln mamma. Mamma till tre underbara pojkar som växer upp i vårt fina demokratiska land med tron om att inget ont kan hända och om något ont händer så finns starka mamma och pappa där och tar bort det onda.

Igår åkte en man till en ö i Norge, tog sig in på ett läger för barn och ungdomar som alla var där för att ha roligt. Sitt livs vecka för några, en återkommande tradition för andra. De kommer aldrig att glömma den där lägerveckan. För alltid kommer de överlevande att minnas synen av att se sina kompisar bli skjutna till döds.

Som förälder flödar tårarna när jag tänker på alla de mammor och pappor som just fått reda på att de finaste de har inte längre finns. Att de dog, antagligen livrädda, på en ö långt bort från föräldrarnas trygga armar. Eller de som fortfarande inte vet, som kanske fick ett SMS eller telefonsamtal där ens barn skriker eller viskar ut sin rädsla medan man står helt inkapabel till att göra något. Ovissheten som ibland kan vara värre än att veta.

Stackars, stackars barn och stackars ömma föräldrar. Det är så sorgligt, så ofattbart. Vad gör vi mot varandra?
Idag tänker jag krama ungarna så mycket att de kommer att be mig sluta, idag ska jag inte tjata eller skälla en endaste gång. Idag ska vi tända ljus och tänka på hur bra vi har det och leva i nuet. Det är det enda man kan göra.

Bästa brunchen

Den får man hos svärmor! Karin fyllde år och utmanade sig själv genom att bjuda på brunch.
Det fanns ingen hejd på godsakerna och jag åt tills jag nästan mådde illa.

Själv bidrog jag med hembakade bagels och styrde upp en god smoothie.

Hörrni förresten! Bästa med den här söndagen är att imorgon är det ingen som behöver gå till jobbet! 6 veckor semester baby!