Jäkla lopp på lördag!

I ett svagt ögonblick i ett rus av mycket träning i somras övertygade jag svägerskan Cecilia om att vi borde springa Topploppet.

Loppet är på en mil, något som jag då aldrig hade sprungit. Jag var och har alltid varit en 5-kilometrare. Men jag har alltid velat kunna springa en mil så tog det som en utmaning. Började springa en massa, varannan dag var jag ute och efter ett tag kom jag upp i en mil.

Sen blev jag sjuk. Och slutade springa. Började jobba igen, skyllde på tidsbrist, ville hellre vara med ungarna och allt det där.

Nu på lördag ska jag springa lopp. I Hagaparken framför en massa folk som hejar. Jag är livrädd. Rädd för att komma sist, för att inte orka men framför allt för att göra mig själv besviken.

Idag kom jag iallafall ut en stund, runt vackra Kyrksjön i Bromma. Älskar det plejset. Så fint.

Heja på mig i tanken på lördag, jag kommer att behöva det!

Hur fin!?

Lite sameinspirerad! Himla gullig, även om jag tror att det kanske blir lite tungt med tofsen på huvudet. Och lite opraktiskt. Men fin!
Och dyr. 349 spänn på Oii design, som för övrigt har finaste barnkläderna på nätet!

Höst!

Och söndag, och fotboll. Som vanligt alltså!

Du och jag, Emil.

Igår fyllde mitt första barn 12 år. Mitt första barn som kom till mig när han var 2,5 år tillsammans med sin pappa och som blev min familj. Jag har inte burit honom i magen, men jag har burit honom i famnen de senaste 10 åren. Och framförallt har jag burit honom i mitt hjärta.

Kärleken som jag och Emil har till varandra är speciell. Den hade inte behövt vara självklar, men är det ändå. Vi bråkar, vi blir sams, vi skrattar mycket och ibland gråter vi. Men ALLTID älskar vi varandra, och säger det ofta.

När Emils biologiska mamma gick bort i februari kände jag en sån stor sorg, och gör det fortfarande tidvis. En sorg över att hon missar den här fantastiska, fina, duktiga och härliga killen och hans uppväxt. Han har så mycket framför sig och hon kommer att missa det.

Men han har oss, han har mig, sin pappa och sina småbröder som avgudar honom till tusen. Han har en farmor och farfar, mormor och morfar, farbror och faster, morbror och moster och en hel drös med kusiner. Och han har vänner, så många vänner att vi inte kan hålla reda på alla!

Han kommer att klara sig fint, och vi kommer att stå och heja hela vägen. Starka, fina, duktiga Emil. Som vi älskar dig!

Emil fyller tre år.

Numera en fin 12-åring!

Utesäsongen…

Jag trodde att kvällens match i S:t Erikscupen var sista matchen för hösten. Så fel jag hade, säsongen har tydligen bara börjat…

Födelsedagsbonanza

September är en riktig festmånad. Vi har 7 stycken i familjen som fyller år, det är ett under att ingen har hamnat på samma datum.

Först ut är mamma (1) sen är det nya lilla brorsbarnet Bill (2), hans bror Fred (2), vår lilla Nils (10:e), min pappa (15.e), min bror (18:e) och så till slut Emil (24:e) som fyller 12 i morgon.

Ni förstår hur dyr den här månaden är va? Inte bara på presenter, men även på minst två kalas som vi själva håller i.
Men å andra sidan, vad mycket vi får träffas den här månaden! Nästan så att man tar igen för hela året i september.

Imorgon är det alltså Emils tur att fylla år. Då blir det middagskalas för en sisodär 15 personer (bara närmsta familjen alltså). Men det blir sista kalaset på ett tag, sen dröjer det ända till januari tills nästa födelsedag! Skönt!

Livets pussel

Finns det några småbarnsföräldrar som läser bloggen? Får man fråga en sak? Hur fasiken får ni ihop det?

Hur får ni ihop att jobba heltid, lämna och hämta barn på dagis, fixa käk, hålla småttingar vakna och nöjda under eftermiddag/kvällen, skjutsa till fotbollsträningar, hinna prata med alla barnen och fråga om deras dag, tvätta, städa, köpa födelsedagspresenter, träna och samtidigt ha en härlig, passionerad relation till din partner? Hur?

Om någon har ett bra system på hur vi ska fixa den här hösten, tipsa mig gärna!

Lite trött…

Hösten har satt igång, jag har börjat jobba, Nils är inskolad på dagis, Lucas har börjat på sin avdelning igen och Emil har börjat sjuan. Pelle har nytt jobb, jag har nytt jobb (börjar i oktober) och livet är ja… en aningen hektiskt. Bloggen har därför blivit lite lidande, men jag hoppas att det ska bli ändring!

Bjuder på en bild som jag hittade i kameran, antagligen någon av ungarna som har tagit den i somras. Den beskriver lite hur vi känner oss just nu, ha, ha!

Trötta trebarnsföäldrar?

Sommarlov

Ni förstår att jag har haft sommarlov va? Men snart kör jag igång! Massa spännande saker händer i höst!

Återkommer!

Det går bra nu!

Imorse när jag gick upp hade jag en sån där Gargamel-fejja. Finnar överallt, trötta ögon, oplockade bryn, kände mig degig och tjock. Men det var bara att dra på sig sminket, kläderna och sticka. In till stan på läkarundersökning.

Jag är inte stressad, men biljettautomaten vid infartsparkeringen strulade, det var fasligt varmt (hade svarta jeans= fail) och jag började få lite bråttom.
Väl vid spärren räcker jag fram min remsa till mannen för stämpling. Då säger han:
” Du vet att det blir mycket billigare om du köper en sån här remsa för er under 20?”
Jag blev helt tyst, undrade liksom vem han pratade med, stod det någon bredvid mig? Nä, han trodde helt klart att jag var under 20. Alltså TONÅRING!

Åh, fina spärrvaktsman! Kan man skicka en dagens ros någonstans?

Senare fick jag även visa leg på Systembolaget. Måste sett väldigt ung ut idag.

Bra dag med andra ord!

Ps. Förresten, när jag åkte tillbaka hade mannen i spärren glasögon på sig, kan det ha gjort någon skillnad?