Happy valborg!

Vad är valborg egentligen? Är det något vi firar för att kungen fyller år? Fast i Madicken firar de ju valborg, och det ska ju utspela sig innan vår kung föddes. Ja, jag vet inte, det är väl något sorts firande för att våren och värmen har kommit. Våren är här, men värmen uteblir ALLTID på valborg. Tycker jämt man står där och fryser arslet av dig.

Vi firade iallafall valborg genom att bjuda Pelles föräldrar på middag, lite lax i ugn och gi-tillbehör för mig i form av varm rödbets/fetaostsallad. Trevligt, eftersom ungarna inte träffat sin farmor och farfar på ett par veckor. 
Sen mötte vi upp mamma, Jonas, Cecilia och lilla Ville och gick tillsammans bort till kyrksjön. Där träffade vi lite folk vi kände, pratade lite, tittade på människor, ägnade nästan noll tid åt att titta på elden och lyssnade på kören som sjöng falskt. Kallt blev det, men trevligt var det! Nu väntar långledigt, då ska vi bara ta det lugnt, ägna oss åt varandra och njuta!

Jo, en sak till! Stoppa lagningen till minderåriga! Herregud vilka trasiga små människor det finns därute som har druckit jag vet inte vad. Av egen erfarenhet vet man ju att det för det mesta går bra, men tyvärr inte för alla. Såna här helger är levande bevis på det, tyvärr.

Happy valborg!

Och så en dagens på Ville

Tant-attack!

Herregud säger jag bara! Jag blir tokig på tanter! Jag  har väldigt stor respekt för äldre människor, gillar ju det här när man reser sig på tunnelbanan, försöker att inte stöta sig med dem, för man vet ju hur de blir. De bli arga för allt och ingenting. Tycker att alla som är under 40 är respektlösa slynglar som borde hålla sig borta, helst inte finnas överhuvudtaget. Därför brukar jag vara väldigt vänligt, hjälpa till även om de är otrevliga, för jag vet ju att de egentligen är ensamma, bittra små människor som ser hela världen som fiende. Det är ju synd om dem. Men inte om den här tanten.

Jag sätter mig på tunnelbanan, är i telefon med Pelle och pratar om en dagisgrej som behöver redas ut innan hämtning. Jag hinner knappt sätta mig på sätet innan tanten brevid säger ” Om du ska prata i den där får du ställa dig därborta” Jag lägger på på en gång, jag kokar inombords och tänker att jag måste säga någontign riktigt bra och elakt. Men så tänker jag ändå att jag inte orkar ställa till med en scen. Hon sitter och pratar med sin väninna, tänker att jag kanske ska säga ” Om ni måste prata så kan ni väl sätta er någonannanstans” men jag orkar inte, vet ju att jag inte kan vinna.
Men ändå, när vi ska gå av, så känner jag att jag måste säga något, jag är för irriterad, och faktiskt ganska långsint. Jag säger helt lugnt och vänligt ”Är det ok för dig om jag pratar klart mitt samtal på perrongen?” Då tittar hon på mig helt stumt och säger sen ”Va inte så jävla uppkäftig!” ”Visa lite hänsyn”.
”Hänsyn”, säger jag. ”Hörrdu! Jag är gravid (vilket jag inte är, men jag ville att hon skulle få dåligt samvete), och då behöver jag sitta ner” ”Sen har jag en son på dagis som behövde min hjälp, men tack vare dig kunde jag inte göra det!” ”Du bestämmer inte över tunnelbanan”, skrek jag åt henne på perrongen. Det kändes fortfarande inte bra, men bättre. Jag var fortfarande grymt arg, och nästan skakade. Över vadå kan man undra. Jo, över att jag faktiskt avslutade mitt samtal när hon bad om det (på ett otroligt otrevligt sätt) och att hon inte ens säger ”Tack, det var snällt”.

 Tanter, de tror att de äger världen. News flash! Det gör ni inte!

Vilken helg!

Vilken härlig helg jag har haft! Den har gått i familjens tecken. Jag har ju naturligtvis varit och träffat min lilla nya rosiga brorson Ville på sjukhuset. Han var ju så go och fin så man ville sno honom där på plats! Men jag tror jag låter honom bekanta sig med sin mamma och pappa innan jag börjar bete mig som någon galen babysnatcher.

I övrigt (allt annat känns ju lite futtigt) så har jag skjutsat till fotbollsträning (såklart!), shoppat lite (ett par nya löpartights och så lite saker till lilla Ville förstås) och hade en helt fantastiskt trevlig lördakväll med äkta svenne-mat (lövbiff med pommes frites och bea) och mys. Jag har förlikat mig med tanken nu att vi faktiskt är en helt vanlig Svensson-familj, och tycker att det är rätt ok! Sen var jag ute och sprang på lördagkvällen en 5 kilometer (ok 4.5). Det är ju helt sjukt besatt, det gör ju inte jag liksom, men nu gjorde jag det. Knäppt!

Söndagen spenderades med Maggan som kom och hälsade på och behövde lite kärlek och stöttning, vi kollade på Emils fotbollsmatch, tog det lugnt i Björklunds hage, käkade lite wraps och drack kaffe på balkongen i solen. Sen stannade hon på middag och åkte inte hem förrän vid 20 på kvällen, en trevlig dag helt enkelt!

Idag var vi  ute och måndagssprang, jag och Annica. Det var grejer det, nu börjar det äntligen ge lite resultat! Heja, heja mig!

Här är han, lilla vackra Ville Eklund

Idag blev jag faster!

Jag är fru, mamma, informationssekreterare, ofta chaufför, snuttefilt, fixare, vän, svägerska, presentansvarig, dotter och nu också FASTER! Men det är ju så stort så man vet inte vad! Brorsan och hans tjej fick en liten hane i morse, välskapt liten sak som är rosa och nyfiken på livet verkar det som! Fin som bara den var det när jag ringde min bror och grattade, kunde liksom inte greppa att han faktiskt har blivit pappa, det är ju så himla fint! Han lät lite darrig på rösten, pratade bebisspråk med gullungen och sa ”det är faster i telefon” och upprepade det två gånger, sådär som man gör när man pratar med bebisar.

Jag förstås, min softis, började grina när mamma ringde och först skällde ut mig för att jag aldrig svarar i telefonen (vet oftast inte var den är, hör den inte, fast jag har högsta volymen med My cool som ringsignal) och sen meddelade att det var på gång. Och sen ringde hon en gång till ett par timmar senare, och då svarade jag inte heller (var på kaffepaus). Men då skällde hon inte, för då var han här, lilla Ville eller Kalle eller Cesar eller vad det nu blir.

Japp, nu blir det brorsons-presentshopping i eftermiddag… det blir en bra fredag det!

Startsträcka inför helgen

Idag är det torsdag. Alltså är det nästan helg. Det är så skönt i min familj. Min man brukar säga på tisdagen ”tänk att det redan är tisdag, nu är det ju snart helg!” Och visst har han delvis rätt, veckorna går ju så otroligt snabbt!

I måndags var vi ute och tittade på BPs små knattar, alltså de som kommer till sin allra första fotbollsträning. Vår äldsta son fyller 10 i år och han började spela i BP när han var 5 ungefär. Sen har det gått spikrakt uppåt för honom och han spelar idag i BPs andralag i sin årskull. Det är mycket skjutsande hit och dit, fotbollscuper över hela stan med tidiga morgonar, men sålänge han tycker att det är kul så får han hålla på. Han dansar street en gång i veckan också, det tycker han är minst lika kul, ett riktigt energiknippe alltså!

Knattarna fick mig iallafall minnas Emils första fotbollsträning, han var så förväntansfull, vi var så stolta, på gränsen till gråtfärdiga (iallafall jag:)). Det är något visst med småttingar som tar de första stapplande stegen på en grusplan i sina första fotbollsskor, minsta storleken som går att få tag på… Sött! Och tänk, om ett par år är det dags för nästa:) Tur att det är 7 år emellan dem så man hinner med!

Flygande start

Idag var det måndag och jag var peppad till tänderna!
Jag och två andra tjejer på jobbet har startat en löparklubb, helt inofficiell men ändå!
En av tjejerna var hemma och vabbade, men jag och Annica drog ut ändå. Vi är båda ganska värdelösa på att springa, men jag vill nog säga att jag är i lite bättre form eftersom jag har tjuvtränat hemma.
Hur som helst så drog vi iväg, jag hade klockan i högsta hugg och likt en äkta PT så sa jag till när det var dags att springa och när vi kunde pusta ut och ta det lugnt. Kändes bra, som att jag var Annicas tränare och jag skulle få henne i form för värsta loppet. Fast egentligen är det kanske tvärt om:) Nu ska vi köra på fredag igen, det blir härligt!

Annars är det dags för utvecklingssamtal för Lucas på dagis, hans första. Jag är lite nervös, han är ju så vild av sig.
Men först en frukt!

Söndag

Så här ser min söndag ut idag:

Vaknar (alldeles för tidigt men så blir det när man har en tvååring).
Får onda ögat av min man som också hade velat ligga kvar i sängen som jag gjorde.
Tog på mig joggkläderna och drog ut och sprang (nåja, jag både sprang och gick kan man väl säga) 4.3 kilometer
Kom hem och duschade, bytte om och drog till svågern för födelsdagsbrunch.
Lilla Lucas somnade i bilen, så nu njuter jag av att han sover och jag kan titta på BP-AIK på tv, skriva och ta det lugnt.
Sen ska jag gå på husvisning, åka och titta på när min stora kille spelar fotbollsmatch och byta däck på bilen. Puh! Sen är det ny vecka!