Ville fyllde 2 år!

Ville, min lilla brorson, fyllde två år på självaste påskdagen. Vi firade hemma hos mamma och pappa med god middag, paket och glass!

Sköna dagar…

Här påskas det!

Idag är det påskafton, tror det är första gången vi firar den själva, vi brukar alltid träffa nån sorts släkt men i år är vi själva.

Morgonen inleddes med lite äggöppning, nästan som julafton! Luc fick sina första par fotbollsskor (precis som Emil fick i ett påskägg för typ 7 år sen), en bok om Rom, benskydd och fotbollsstrumpor. Emil fick jeans, kallingar och nya Harry Potter-filmen. Nils fick ett par skor och en fin ”Nisse”-bok.
Alla nöjda förutom Lucas som hellre ville ha Star Wars-gubbar.

Jag tog min första löptur imorse när jag vaknade vid 05.00-tiden. Inte en själ ute, perfekt i luften och fantastiskt fint i morgonljuset. Drygt 4 kilometer blev det idag, skönt att ha avklarat första passet. Då känns det inte så jobbigt att ta sig ut igen.

Glad påsk!

Långfredagen

Ni vet när man var liten och det var långfredag. När alla affärer var stängda, de visade filmer om Jesus på tv och man liksom skulle hålla sig inne och hänga med familjen. Det var liksom lite lågmält.
Så är det ju inte längre, alla affärer är öppna, kommersen är i full gång, grejer ska fixas inför påskafton, ungar är ute på gården och tjohar. Härligt tycker jag!

Idag anslöt vi oss till ”fixa-inför-påsken”-skaran. Skickade ungarna på bio med mormor, handlade godis och påskris och tog det sen relativt lugnt.
Maggan kom hit och vi käkade tacos (det är ju fredag) och såg ”The Social Network” på boxen. Perfekt långfredag och uppladdning inför påskracet!

Det artar sig

Äntligen efter 7 månader börjar det bli lite rutiner här hemma. Nils sover på ungefär samma tider, i vagnen, ute, nästan på klockslaget lika länge. En timme mellan 9-10, två och en halv mellan 12-14.30 och sen en liten halvtimme runt 16-tiden. Då håller han sig pigg hela kvällen fram till 19.30-tiden och vi kan ha kvällen till de andra barnen.
Nu ska vi bara ta itu med nätterna också, men i natt klarade vi att söva om utan mat och bara lite buff i rumpan och klapp på ryggen. Förhoppningsvis är även det snart ett minne blott!

Hoppet är det sista som överger en:)

Och så var man på banan igen…

Middag hos Pernilla följt av en hel natts ostörd sömn hos svärföräldrarna gjorde susen. Jag känner mig både mer utvilad och gladare. Tyvärr helt dunderförklyld, men trots det känner jag mig hyfsat helg igen.
Efter en rätt trist fotbollsmatch på morgonen (30-0 till Brommapojkarna) där Emil hoppade in och hjälpte till i ett annat lag, så är vi nu hemma allihopa. Tar det lugnt, vilar, spelar tv-spel, gömmer oss för grannarna (gårdsdag, vi glömde bort) och har det bra. Tänk vad lyxigt att sitta i solsken på uteplatsen och höra Nisse snusa i vagnen och vara nöjd.
Just idag, är livet ganska bra!

Om nätterna och tröttheten

Jag har inte skrivit på länge, det blir inte så tätt mellan gångerna tyvärr. Jag är förlamad av trötthet. Minimonstret sover inte, knappt på dagarna och absolut inte på nätterna. Är det inte tänderna (som ALDRIG kommer) så är det förkylning, separationsångest, bajs i blöjan och jag vet inte vad.
Våra nätter är som ett skämt, som mest får vi sova ett par timmar innan det ska vaggas, matas eller fixas nåt annat med. Och killen är inte en liten baby, han är 7 månader för tusan.

Det gör ju att humöret är sådär, många onödiga konflikter med både man och övriga barn, jag brister i gråt om vartannat, Nils som ju är trött eftersom han inte sover, är gnälligare än gnälligast på dagarna, vilket får mig att börja fundera på om det inte är dags att börja jobba lite tidigare. Det är inte njutbart att vara hemma just nu.

MEN det verkar som att våren är här för att stanna och det gör ju saker och ting lite mer uthärdligt. Soliga dagar på uteplatsen med Nils sovandes i vagnen är vad jag hoppas på. Hittills har det gått bra, frukost ute medan N sover och sen en eftermiddagsfika i solen medan han grisar på i vagnen. Har faktiskt börjat få lite rutin på just sovandet i vagnen och igår sov han över 2 timmar. Kan man hoppas på att det här är vändningen?

Hoppas!

Cloud Nine

Igår var jag med några av min äldsta kompisar och åt på ett ställe på Torsgatan som heter Cloud Nine. Väldigt trevligt ställe, skön belysning, bra musik, opretatiösa männniskor, god mat och otroligt trevlig personal.
Kan verkligen rekomendera stället! När vi hade ätit middag och druckit en god alkoholfri drink förflyttade vi oss till dessertrummet som de har där. Jag och Mette tog en chokladfondue med frukt, marshmallows och kolasnittar medan Maggan gick loss på en karibisk bananasplit. Vi satt i ett litet bås som man kunde stänga om sig och snackade om både det ena och det andra.

Jag kände igår vilka sköna kontraster jag har i mitt liv, där jag ena stunden står med blöjor och ungar upp till armbågarna, där sömnbristen ibland får en att vilja kasta in handuken och lägga sig på sängen och grina (vilket jag också gör ibland) och där man är glad om det finns en t-shirt som inte har några kräksfläckar tillgänglig.

Men att jag sen kan dra på mig lite fina kläder, stå lite extra länge framför spegeln, till och med dra fram kajalen och unna mig några drag mascara och för en kväll känna mig som alla andra som är ute en lördagskväll för att sen komma hem igen till de bästa människorna jag vet, familjen.

Idag blir det dag 2 på mitt nya superatlet-liv. Jag tänkte testa Zumba. Jag bor 100 meter ifrån en idrottshall som kör Zumba på söndagar men idag är första dagen som jag faktiskt hinner gå. Ska bli kul och förhoppninsvis svettigt!

Superatlet

Åh vad jag är sugen på att bli en sån där riktigt stark, välmående superatlet. En sån som orkar springa ett par mil och sen känner mig sådär fräsch och härlig efteråt, som orkar leka med ungarna hejdlöst mycket, som sen sover gott om nätterna och vaknar, pigg och stark.
En sån känner jag att jag skulle vilja vara.
Jag började lite smått i morse med att ställa mig på crosstrainern i sovrummet, dra upp löpar-playlisten på Spotify och bara trampa ut alla agressioner som fanns i kroppen. Då och där kände jag mig superstark, jag kände som att jag skulle kunna springa de där två milen och efteråt, ja, då var det nästan som att jag VILLE leka med ungarna. Bara nästan.

Men det är en start, fram till juni ska jag träna några gånger i veckan och se vad det ger för resultat. Ska bli skönt att bli sig själv i kroppen igen efter två barnafödslar.
Nu kör vi!

Dålig dag

Dagen idag började katastrofalt dåligt. Efter ännu en sömnlös natt blev det en extremt tidig morgon, E är dundersjuk, L har börjat nattvandra igen och är rädd för det mesta och Nils sover inte överhuvud taget. Ibland brister det och det gjorde det i morse.

Men så får jag grina lite, lite pepp från maken och så är man på banan igen. Typ.
Barnen är en handfull, det ska erkännas, men herregud vad fina de är!